Jag e inte tjejen som njuter av att vara gravid, jag tillhör inte den skaran som tycker att allt e så jäkla härligt o bara njuter av att vara gravid o går runt med ett leende på läpparna konstant. Snarare tvärtom. Jag njuter precis när jag får reda på att jag e gravid, några veckor därefter o när mitt/mina barn e födda.
Annars tycker jag bara att det e jobbigt att vara gravid. Illamåendet, halsbrännan, otympligheten (som e 60 ggr värre denna gången än mina andra graviditeter), humörsvängningarna, känslan av att känna sig som en ko osv e bara några av de saker jag avskyr med att vara gravid.
Givetvis var även denna graviditeten planerad o jag tackar Gud för mina barn, men jag kan i ärlighetens namn säga att jag e inte förtjust i att vara gravid.
Att vänta tvillingar e också riktigt jobbigt. Jag har ont i mina knän så jag kan inte sätta mig ner utan att känna att just det ena knäet håller på att gå i tusen bitar, jag e så stor om magen att jag har ont i ryggen o har svårt att gå bara pga det o att magen e för tung helt enkelt, halsbrännan e ibland så illa så jag vill bara sätta fingrarna i halsen, men har hört att halsbrännan blir värre efteråt då. Barnen sparkar mig blå inombords. O visst e det en härlig känsla att känna sina barn i magen, men när den ene sparkar mig i både revben o magsäck o den andre sparkar mig på blåsan samtidigt, så kan det bli för mycket.
Men det absolut mest frustrerande e att vara så kissenödig att det känns som att blåsan ska spricka o sen springa till toaletten för att inte göra på sig o då bara kissa ut tre droppar? Det e inte klokt!! O jag blir så arg!! Jag gör inget annat än att springa på toa.
Tröttheten tar ut sin rätt o jag vill bara sova hela tiden, vilket e omöjligt såklart. Allt detta gör att jag blir en pipig, gnällig gravid tjej med ett humör som ingen tycker om.
Vissa tar säkert jätteilla upp av vad jag känner, men andra känner kanske igen sig. Jag längtar efter mina barn, jag älskar mina barn, MEN jag behöver inte ÄLSKA att vara gravid…för det gör jag inte. Däremot e mina barn värda mitt mående till tusen.
O jag har ca tre månader kvar av gnäll o gnäll lär det bli:) Men som sagt, såhär e mina graviditeter. Jag håller inte inne med något. Ibland mår jag dåligt o ibland mår jag bra. Jag avundas verkligen er tjejer som säger att ”vara gravid e det härligaste o bästa som finns o bla bla”. Önskar jag kände som er, men jag älskar bara mina barn, inte själva graviditeten. Även om alla graviditeter har sina ljusa stunder, så tycker jag mest att det e jobbigt o väldigt obekvämt.
Men till våra fina tvillingar; Ni e värda allt o jag längtar till den dagen vi får träffa er o hålla er i våra famnar:) Håll er inne i magen så länge ni kan.
